Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stundom äfven jernnaglar. Ofta saknas såväl kista som svepning,
hvilket senare torde bero derpå, att de döde varit nedlagda
i kläder af skinn, af hvilka numera inga rester återstå[1].
Ruinerna ligga, såsom redan är nämdt, till största
delen i de inre, numera för det mesta obebodda fjorddalarne,
der betydligare betesmarker träffas, och der fordom
tillfälle helt säkert funnits till rik renjagt. Arealen af hvad
man kunde kalla ängsmark är dock i Vest-Grönland så
obetydlig, att den med det klimat, som råder i dessa trakter,
helt säkert icke kunnat lemna tillräckligt gräsfoder, för att
med boskapsskötsel till hufvudnäring underhålla det antal
familjer, som, att döma af ruinerna, fordom bebott dessa
trakter. Befolkningens hufvudnäring torde derför, såsom
de nuvarande eskimåernas, hafva utgjorts af jagt och fiske,
ej, såsom vanligen angifves, af boskapsskötsel; om
[1] Möjligen härröra en del af dessa med jernspik hopfogade kistor från äldre
upptäcktsfarare och holländska hvalfångare. Åtminstone har jag sett en stor
mängd liknande hvalfångargrafvar på Spetsbergen. Huru angelägna hvalfångarne
voro att begrafvas i land, ej i hafvet, synes t. ex. af den dagbok öfver en
hvalfångarfärd 1667, som meddelas i Østs Samlinger til Kundskab om Grönland.
W. Scoresbys uppgift (Arctic Regions, II, s. 64) att hvalfångsten i Davis
strait först börjat 1719 gäller väl egentligen den mer systematiska fångsten,
åtminstone säges det i ett bref, skrifvet 1578 af Anthonie Parkhurst till Richard
Hakluyt, »containing a report of the true state and commodities of Newfoundland»,
att vid den tiden utsändes från Spanien 100 fartyg för att idka kabeljaufiske vid
Newfoundland eller Terra Nova, häri ej inberäknade 20 à 30 fartyg, som kommo
dit från Biskaja för hvalfångst. Antalet af portugisiska fartyg utgjorde då 50,
af franska 150 och af engelska 150. Spaniorerna voro näst engelsmännen de för
fångst bäst utrustade. Att hvalfångarne från Biskaja snart sökte sig längre norr
ut vid Grönlands kuster, är för den, som har någon erfarenhet om fångstmännens
lynne och sedvanor, en sjelfklar sak, om ock dessa deras resor aldrig fått någon
plats i geografiens annaler. Ej heller torde någon, som är förtrogen med
segelsjöfarten, betvifla, att månget af de snart nog i tusental räknade fiskarfartygen
vid Newfoundland stormdrifvits till Grönlands vestkust (Hakluyt, 1 uppl., s. 674).
Vid bedömande af berättelser om hvalfångstfärder bör man erinra sig, att med
namnet Grönland betecknades ej allenast Spetsbergen, utan äfven isbarrieren mellan
detta land och Jan Mayen. Då t. ex. premierlöjtnant Hetting i ett litet arbete, tryckt
i Arendal 1838, beskrifver sitt »Forliis i Nordsöen», sin »mærkværdige Redning
samt Grönlandsreise», så berör resebeskrifningen, som, i förbigående sagdt,
innehåller en ypperlig skildring af hvalfångsten i medlet af detta århundrade, alldeles
icke Grönland, utan just nämnda isbarrier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0396.html
