- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
396

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

29 augusti,[1] då kajak-expressen återkom med den begärda
tillåtelsen för pastor Brodbeck att åtfölja expeditionen till
ostkusten och, om omständigheterna så fogade, till Europa.
Dessutom tog jag för färden under de närmaste dagarne
om bord två eskimåer, hvilka skulle visa fartyget vägen till
östra sidan af landet genom något af de norr om Kap
Farewell belägna sunden.

En af dessa »lotsar» hade tillbragt en stor del af sin
lefnad vid sundet Ikek, norr om Grönlands sydspets, och
der kommit i mycken beröring med ostländingarne. Han
var en språksam man, som lemnade mig, med pastor
Brodbecks hjelp, många upplysningar rörande denna för
geografiens historia så utomordentligt intressanta del af Grönland.
Det vigtigaste häraf meddelas i det följande.

Efter åtskilliga berättelser rörande de nutida
befolkningsförhållandena och boningsplatserna på ostkusten, hvilka
till fullo öfverensstämde med likartade underrättelser, som
insamlats af danske premierlöjtnanten Gr. Holm under hans
resa till Syd-Grönland 1880,[2] omtalade lotsen, hvars namn
var Timotheus Kujanangitsok, att lemningar efter
byggnader, som ej uppförts af eskimåer, finnas i nästan hvarje
stor fjord på Grönlands ostkust, särskildt i den stora


[1] Vid rengöringen af ångpannan användes vanligen eskimåpojkar. Dessa
gjorde icke någon svårighet att åtaga sig det just ej behagliga arbetet, som
började dermed, att de måste krypa ned genom det trånga manhålet i den mörka,
ännu ganska varma pannan. Vanligen tillbragte de hela arbetstiden i pannan,
äfven hvilostunden, och för måltiderna nedsändes mat till dem. En gång hade
för detta arbete blifvit förhyrd en pojke, som hade äkta grönländskt hull, d. v. s.
var omåttligt fet och trind. Speglosor haglade öfver honom från kringstående
kamrater, då han med möda pressade sig ned genom manhålet. Detta fördrog
han tåligt, och då han kommit ned, arbetade han flitigt. Men han vägrade på det
bestämdaste att i pannan förtära någon föda, af fruktan att blifva för tjock
för att kunna komma ut igen
.
[2] Meddelelser om Grönland, VI (1883) s. 65. Holms sagesman, Inuk,
sade sig deremot hvarken hafva hört om eller sett några europeiska ruiner på
ostkusten. Stenvardar skulle deremot, enligt hans utsago, förekomma på många
framstående punkter och på ett par ställen gamla tältplatser, som icke voro af
eskimåiskt ursprung.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free