Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blott en invånare från Angmagssalik kom med detta folk till
vestkusten.
Befolkningen på den sträcka, som Graah bereste, uppgår
numera på långt när icke till 480 personer, ty dess antal skall genom
en stor dödlighet hafva icke obetydligt aftagit. De nordliga
invånarne uppgifvas deremot vara mycket talrika. Folket norr om 65°
eller 66° n. br. tillhör enligt enstämmiga uppgifter af de européer
och grönländare, som sett dem, en annan menniskoras än så väl
de, som bo söder om dem, som vestkustens inbyggare. Detta
gäller visserligen icke dem alla, men dock ganska många bland
dem. Det finnes der personer med smalt ansigte, med framstående,
verkligt böjd näsa. Alla dessa kännetecken fann jag särskildt
utpräglade hos en man, som jag träffade sommaren 1883 och som
äfven derför bar namnet Pitsauniak, »den sköne». En grönländare
från Frederiksdal, Isak, som förde mig till Pamiagdluk till dessa
hedningar, sade om dem: »de äro andra menniskor än vi».
Språket på hela ostkusten är väsentligen detsamma som det,
som talas på vestkusten. Det afviker visserligen något derifrån, dock
ej så att det företer en delvis olika byggnad, utan endast så, att det
som talas på norra delen af ostkusten har ett till en del olika
ordförråd mot dels det som talas längre söder ut på ostkusten, dels
det som vi känna från vestkusten, liksom dylika skiljaktigheter
kunna uppvisas mellan vestkustens södra, och norra delar samt
mellan Grönland i dess helhet och Labrador. Om på ostkusten
befinner sig den sista uppblandade återstoden af de gamla
nordmännen, så må man dock ej undra öfver, att dessa hafva förlorat
sitt ursprungliga språk, ty äfven nu föredraga de europeiska barnen
på vestkusten att tala grönländska, och om förbindelsen med
Europa en gång skulle upphöra, så skulle, sedan de äldre
européerna dött, snart icke ett europeiskt ord höras på Grönland och
hela befolkningen blifva grönländsk till sinne och lefnadssätt.
Frågan om nordmannaruiners tillvaro på ostkusten tycktes
genom Graah’s resa vara slutligt afgjord, ty han hvarken såg eller
hörde något om dylika ruiner derstädes. Också vi européer på
vestkusten delade helt och hållet Graah’s åsigt. Jag hade t. o. m.
helt och hållet förgätit, att jag redan år 1878 hört talas om en
nordmannaruin i Kangerdlugssuatsiak-fjorden och en annan större
i Prins Christians sund, tills jag år 1881 tillfälligtvis åter fick höra
berättas derom. Märkligt nog erhölls denna underrättelse båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
