Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den kanal, som skulle föra oss till ostkusten, blef isen
allt tätare och tätare. Den utgjordes hufvudsakligast af
temligen grof hafsis, bland hvilken äfven här ett eller
annat stort isberg gick fram sin egen väg. För att
minska sannolikheten af att i det alldeles okända, men
förmodligen mycket djupa farvattnet stöta på någon af
utkiken ej i tid observerad undervattensklippa, lät jag Sofia
i början ånga fram i midten af sundet, men här blef isen
snart »oframkommelig». Jag sökte då öppnare vatten vid
norra stranden, der jag hade för afsigt att, i fall jag ej
genast kunde komma vidare, söka rätt på en något så när
säker ankarplats för att i den invänta en ändring i isens
läge. Detta lyckades ej. Sunden vid Kap Farewell
omgifvas nämligen af ett vildt, i spetsiga bergstoppar
söndersplittradt bergland, som vid vårt besök var snöfritt, på
några större, i de djupare dälderna mellan bergspetsarne
qvarliggande snö- eller isfält när. Några till hafvet gående
glacierer sågo vi ej här, ej heller någon inlandsis, hvilken
för öfrigt enligt premierlöjtnant Holm saknas i Sydgrönland,
åtminstone till höjden af Julianehaab.[1] Sundens
stränder tyckas vara för bråddjupa för ankring, som
dessutom omöjliggöres derigenom, att stora isstycken härstädes
ständigt med våldsamma tidvattenströmmar drifva af och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
