Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alkor och tejstar skola dock häcka i stora skaror på
klipporna utanför Kap Farewell. Enligt eskimålotsens
berättelse omtala gammalt folk, att äfven den märkvärdiga,
numera utdöda gejrfogeln (Alca impennis, på grönländska:
Isarukitsok = klenvingad) fordom funnits härstädes. Men
den måtte, såsom J. Steenstrup genom sina omfattande
undersökningar om fogelns naturhistoria och tidigare
utbredning visat, äfven i början af förra århundradet hafva varit
ytterst sällsynt. Egede, den förste europé, som rest fram
i dessa trakter, omtalar den ej. Fabricius, som uppehöll
sig i Grönland från 1768—1774, har sjelf endast sett en,
med rätt eller orätt för gejrfogel ansedd, nykläckt unge och
säger i sin fauna om denna fogel: »Habitat in alto mari,
raro ad insulas extremas visa, et quidem tempore brumali.
Veteres rarissimi.» Cranz omtalar fogeln efter hörsägen
med följande besynnerliga tillägg: »De norske tro, att han
aldrig synes på landet, förutan veckan före jul, den de
derföre kalla Emmerveckan, och att han icke heller på landet
lägger sina två ägg (ty flere skall han ej värpa), utan
utkläcker dem uti tvenne hålor mellan kroppen och vingarne».
Ingen af de många grönlandskolonister, som jag talt med,
eller de eskimåer, som jag genom tolken frågat om de
kunde skaffa mig någon Isarukitsok, hade sett den. Ej
heller har jag kunnat få rätt på benlemningar efter denna
fogel i de grönländska kjökkenmöddingar eller vid de på
ben efter jagtdjur så ytterst rika grönländska husplatser,
som jag låtit undersöka.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
