Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föremål af känd storlek kunna från hafvet ses på
Ostgrönlands öde fjell, så finnes ingen jemförelsepunkt för afstånds
bedömande från hafvet. Vid klar väderlek förefaller det, i
synnerhet i vissa dagrar, som om landet skulle vara helt nära.
Man kan då, såsom jag förut omnämnt,[1] i timtal ånga
mot de skenbart närbelägna bergshöjderna, utan att nå dem
och utan att se det isband, som spärrar kusten. Något
synnerligt talande skäl att, på grund af de lofvande
utsigterna i isen, ändra min plan att ånga längre norr ut,
förefans således ej. Men den långa omvägen mot söder kring
de ismassor, som hopat sig vid Kap Dan, hade ytterligare
minskat mitt redan förut mycket medtagna kolförråd. Det
befans vid en beräkning af hvad som återstod, att
tillgången numera endast utgjorde kol för trenne dygns full gång,
d. v. s. €n qvantitet, som, i händelse det blefve nödvändigt
att några dagar ligga bi för storm, knappt nog skulle
förslå för återfärden till Reykjavik. För öfrigt var det
ingalunda fullt säkert, hvar på kusten man borde söka den,
efter ostländingarnes påstående, mycket bördiga och af en
talrik befolkning bebodda fjord, der jag ärnat landa. Dess
mynning kunde godt vara belägen strax söder om Ingolfsfjell,
der en djup fjord tycktes skjuta in mellan kustbergen.
Med ändring af min förra plan beslöt jag derför att söka
land på detta ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
