- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
493

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De äro utbildade uteslutande till dragdjur för resor under
vintern längs kusterna, för att föra jägaren till och från
den ofta långt från hemmet belägna vinterjagtplatsen, släpa
bytet derifrån o. s. v. Deremot användas de ej till jagt i
europeisk mening (om man undantager hetsning af björn)
eller till bevakning af hemmet,[1] och lika litet som
draghunden hos tschuktschen och samojeden kunna de
grönländska hundarne skälla.[2] Polarhundens språk utgöres i
stället af ett för ovana öron ytterst obehagligt tjut.

Sex till åtta hundar spännas i bredd (ej såsom hos
tschuktscherna och kamtschadalerna två och två efter hvarandra)
för en kort, af drifved, med tillhjelp af skinnremmar eller
hvalbarder hopfogad släde, hvars medar hos de
grönländare, som ej lyckats skaffa sig jern från européerna, oftast
äro skodda med ben. När kölden det medger, förses
medarne, genom öfvergjutning med vatten, ytterligare med en
skoning af is, hvarigenom friktionen mot snön i hög grad
minskas. Parry säger, att han sett en släde, hvars ena
mede var gjord af hoprullade frusna sälskinn, skodda med
ett lager af is, och Mac Clintock talar om, att vid Kap
Victoria alla slädmedar, på ett enda undantag när, voro
gjorda af detta material. Hall begagnade sjelf en dylik
släde, som dock snart blef nära uppäten af hans hungriga
dragare. Med sina hundspann göra eskimåerna om vintern
långa resor från den ena lägerplatsen till den andra och
från sitt hem öfver isen till vinterfångstplatserna. Äfven
många i Grönland bosatta danskar omfatta hundslädsporten
med verklig passion.


[1] Uppgiften i berättelsen om Frobishers andra resa, att grönländarne gödde
hundar för att användas till mat, är påtagligen ett misstag, möjligen föranledt af
den omsorg, med hvilken qvinnorna ofta pyssla om hundvalparne.
[2] En från samojederna vid Chabarowa köpt hundvalp, som fördes till
Stockholm, började, sedan den vuxit upp derstädes, att skälla något litet. Fullärd
i den civiliserade hundens språk blef den dock aldrig, ty skallet öfvergick alltid
inom kort till ett ynkligt tjut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free