Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slita sig lös och rymma till ett annat hus, dit han ej blef
förföljd. När Egede någon tid derefter kom till Arons
värdar; voro dessa mycket angelägna, att grälet skulle döljas
för honom, och lofvade Aron en gåfva, om han ville för
de hvites store angekok säga, att ögats blåa färg
förorsakats af en olyckshändelse vid en harjagt.
Eskimåerna skildras af de första europeer, som kommo
i beröring med dem, såsom ytterligt tjufaktiga, och samma
beskyllning upprepas af flere bland detta århundrades
nordvestfarare, medan åter andra högt prisa deras ärlighet.
Rätta förhållandet är, att eskimåerna, på ytterligt få
undantag när, aldrig stjäla den ringaste småsak från hvarandra
eller från de europeer, med hvilka de en längre tid varit i
beröring och som af dem erkännas såsom »cives
Grœnlandici». De hafva inga lås och nycklar och lemna dock
det, som vid sommarutflygten kan undvaras af deras
husgerådssaker och tillhörigheter, qvar vid vinterstugan utan vakt,
fullt säkra att vid sin hemkomst finna allt orördt. Till
och med frestelsen med de engelska polarfararnes skatter
kunde ej förmå eskimåerna vid Mackenzie-flodens mynning
att åt Sir J. Richardson sälja sina frånvarande kamraters
fisk. Hundar äro för dem ofta af oberäkneligt värde för
vinterfångsten. Detta oaktadt kan en grönländsk familj för
sommaren lemna sina hundar på en obebodd holme, förbi
hvilken en mängd personer färdas i rymliga umiaker, utan
att behöfva befara att de blifva bortstulna. Den som i
Grönland finner ett stycke drifved, som han ej kan taga
med sig, behöfver blott flytta det upp på stranden öfver
högsta vattennivån för att vara säker om att efter åratal
återfinna stycket på den plats, der han lagt det.
Ärlighet mot europeer ingår deremot tydligen icke
bland moralbuden hos de eskimåer, som för första gången
möta detta i deras ögon bleka, ohyfsade, grälsjuka och
omoraliska folk, med sina jättestora umiaker, lastade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
