- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
510

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att den intressanta eskimåstam, som 1818 upptäcktes af
John Ross i nordligaste delen af Grönland, mellan Kap
York och Humboldt-glacieren, samt af honom erhöll det ej
fullt lämpliga namnet »Arctic Highlanders», icke minskats
sedan den först kom i beröring med européer under Kanes,
Hayes’ och Halls polarexpeditioner.

Under Parrys vistelse vid Igloolik var deremot antalet
af dödsfall betydligt större än antalet af födda barn. Detta
olyckliga förhållande har dock antagligen berott på en
tillfällighet, kanske på samvaron med européer. De eskimåer,
som första gången komma i beröring med européer,
hemsökas nämligen ej allenast af koppor, utan äfven af andra
svåra farsoter.[1] Vid ostländingarnes besök i de sydligaste
danska kolonierna har det sålunda mången gång händt, att
flere båtlag, kort efter deras ankomst till kolonierna, blifvit
bortryckta af en plötsligt utbruten farsot. Fyra familjer
från ostkusten besökte t. ex. i juli månad 1872 Frederiksdal
för idkande af byteshandel. De återvände efter tvenne
dagar, men angrepos redan vid Pamiagdluk af »styng» och
dogo alla, utom en qvinna och fyra små barn. Skaror af
måsar och korpar, som frossade på liken, gåfvo åt
förbifarande kajakmän till känna, hvar på den öde kusten den
kort förut så glada och uppsluppna skaran för alltid slutat
sin jordiska vandringsfärd. Liken lågo här kringströdda på
stranden som på ett bataljfält (Brodbeck, Nach Osten, s.
9 o. 39).[2] I danska Grönland tyckes invånarnes antal hafva


[1] Märkvärdigt är, att syfilis ej gjort några härjningar i Grönland, om man
undantager en epidemi på ett inskränkt område i närheten af Ivigtut. Frö till
denna sjukdom torde dock ofta hafva ditförts af hvalfångare och af manskapet
på danska handelns fartyg.
[2] Dessa ostländingar hade under sitt korta uppehåll vid kolonien
bibehållit sina forna lefnadsvanor, sin fulla frihet och ej varit utsatta för det ringaste
spår till misshandel. Af detta exempel och många andra likartade från den
första beröringen mellan européer och vilda folk måste man draga den slutsatsen,
att det vanliga påståendet, det urinvånarne i Vestindien m. fl. delar af Amerika
blifvit utrotade till följd af misshandel från spaniorernas sida, är oriktigt eller
åtminstone betydligt öfverdrifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free