Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehållit sig temligen oförändradt, åtminstone under sista
århundradet.[1]
Grönländarne äro mycket barnkära. Barnen hafva den
mest obegränsade frihet. De agas aldrig och tilltalas ej
ens med ett hårdt ord. Den gamla europeiska uppfostringsmetoden
anse de ytterst barbarisk, i det hänseendet liknande
indianerna i Canada, hvilka, då de af missionärerna
förebråddes för den grymma tortyr som krigsfångar
underkastades, svarade: vi martera åtminstone ej såsom ni våra
egna barn. Oaktadt detta opedagogiska uppfostringssätt,
kan man med fullt skäl lemna eskimåbarnen, när de uppnått
åtta till nio års ålder, det intyget, att de äro så väl
uppfostrade som möjligt, naturligtvis oafsedt brotten mot några
af den europeiska kulturens för vilden okända finesser,
enligt hvilka t. ex. begagnandet af fingrarne som gaffel och
knifven som sked stämplas såsom den djupaste afgrund af
brist i uppfostran och folkvett.
En af de bidragande orsakerna till det förtroende, som
Hans Egede snart vann bland infödingarne, var den, att
han redan vid sist första besök i landet åtföljdes af hustru
och barn. Dessa senare blefvo genast infödingarnes
synnerliga gunstlingar. En af dem, Paul Egede, har i
Efterretninger om Grönland, Kjöbenhavn 1790, lemnat oss
intressanta drag från denna period af sitt lif. Man kan af
dem se, att ungdomens lekar och tidsfördrif hos det vilda
folket utan skolmästare och abc-bok varit något så när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
