Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»sundhetsband», som vi träffade hos tschuktscherna. Ändamålet med
dessa band är, enligt Dalager, att bedöma om egaren
tilltager i fetma och fägring eller magrar.
I en berättelse om Master John Davis[1] första
upptäcktsresa mot nordvest (1585), skrifven af handelsbetjenten
John Janes, »servant to the worshipfull M. William
Sanderson», omtalas att Davis, för att komma i beröring och
samspråk med infödingarne, under musik af skeppsspelmännen
lät sina sjömän dansa på en holme i granskapet af
sin första ankarplats i Godthaab-fjorden. Vildarne kunde
nu ej motstå nyfikenhetens lockelser och musikens toner,
utan kommo att se på och deltaga i gillet. Följande
morgon besvarade eskimåerna artigheten genom att å sin sida
anställa en dans på klippan under toner från deras enda
musikaliska instrument, den för alla polarfolk, så väl för
lappen, samojeden, tungusen och tschuktschen som för
eskimåen, så karakteristiska trumman. Detta är, så vidt jag
vet, första gången detta instrument, hvilket kan betraktas
som symbol för polarfolkens religiösa föreställningar,
omtalas i litteraturen. Eskimåtrumman eller rättare
tamburinen består hos innuitfolket, liksom hos de andra
polarfolken, af ett skinn utspändt öfver en låg ring af trä eller
hvalbard. Ljudet framkallas genom slag på skinnet med
en sticka af trä, hvalbard eller ben.[2] Trumman användes
bland annat, och kanske i främsta rummet vid de
grönländska angekokkernas[3] besvärjelseceremonier. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
