Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagelseförmåga grundade väderleksspådomar. Märkligt är, att
angekokkernas konster i mångt och mycket hade tycke med
spiritisternas i våra dagar. Liksom dessa utöfvade de sina
hokus-pokus i mörkret, läto binda sig och blefvo utan hjelp
åter lösa, grasserade (i mörkret) i de grönländska husens
takregioner, talade med andar och gjorde med dem långa
färder till himmelens höjd, hafvets botten och jordens
djup o. s. v. En af de första nätter, som Hans Egede
sof i en grönländares stuga, vaknade han af en underlig
sång med skrik och stoj. »Det var», berättar han, »rätt
obehagligt att höra, huru en af deras angekokker och
hexmästare, sittande på golfvet, slog på en trumma och skrek
med en förskräcklig stämma. Ibland talade han hårdt,
ibland sakta, än pep han och än hvisslade han eller
darrade på rösten, som om han frusit eller varit så rädd, att
han knappt kunde tala. När han höll upp, började alla
qvinnorna i huset att tala med svaga, ängsliga stämmor;
stundom uppstämde de en sång. Detta höllo de på med ett
par timmar, så att jag blef halft förskräckt, då jag ej visste
hvad det hade att betyda. Ingen af mitt folk låg inne
hos mig, utan i ett annat hus. Gå derifrån kunde jag ej,
derför att det var mörkt, hvarför jag låg stilla och låtsade,
som om jag icke hörde hvad de hade för sig. Hvad detta
narrspel betydde fick jag först veta långt efteråt, då jag
lärt mig något af deras språk och blifvit bekant med en
del af dem, som voro närvarande vid detta tillfälle.
Eftersom grönländarne voro rädda för oss och ej kunde förstå
hvad vi hade i deras land att göra, måste nämligen deras
angekokker, hvilka äro deras vise män och profeter, af
Tornarsuk, d. v. s. deras spiritus familiaris, utforska hvad
vi hade i sinnet emot dem.»[1] En annan gång, berättar
Egede, satte sig angekokken, sedan ljuset släckts, ned
på golfvet och började tillsammans med öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
