- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
529

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjordes ofta skarpa och förargliga anmärkningar mot många
af presternas dogmer. En skinnklädd opponent frågade t. ex.
Paul Egede, hvarför vår Herre ej förut låtit dem få
undervisning i kristendom, så hade också deras förfäder
kommit till himmelen? En flicka frågade, om vår Herre ej
haft makt att hindra syndafallet och hvarför han ej gjorde
det? Adams efterkommande hade i så fall ej blifvit
förderfvade och Guds son ej behöft lida. Hon ville få ett
svar, tillfredsställande för henne sjelf och användbart mot
dem, som talade emot missionärernas läror. På en
missionärs förklaring, att Kristus skall kasta de otrogna och
onda till djefvulen i den outsläckliga elden, sade en af
hedningarna, att om Guds son vore så förfärlig, så åstundade
han ej komma till himmelen; och då missionären plågade
honom med ytterligare frågor och omvändelseförsök, sade
han, att han måste gå att fiska; — hustrun hade inga
förråder, och han hade ej öron att fatta sådana obegripliga
ting. Arfsynden ville infödingarna gerna erkänna såsom
en institution för kablunakker, men de påstodo, att de fleste
innuiter borde såsom goda menniskor utan vidare bråk
komma in i himmelriket. De förvånade sig öfver, att
Adam och Eva kunnat i lustgården bära sig så enfaldigt
åt att låta lura sig af en orm, ville veta hvarför Gud ej
varnat dem, o. s. v.

Sanningen kräfver det medgifvandet, att de europeiska
kolonisterna i deras förhållande till angekokkerna mången
gång afveko från den foglighetsgrundsats, som eljest
utgjorde rättesnöret för deras handlingar, i det de behandlade
dem med ett otillbörligt, om ock lätt förklarligt öfvermod
och mången gång till och med, sedan alla vapen ur
lärdomens och ironiens rustkammare blifvit uttömda, med hugg
och slag tystade sina i ordstriden obesegrade motståndare.
Alla de äldre berättelserna från Grönland innehålla talrika,
af författarne med förkärlek framhållna berättelser härom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:25:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free