Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtlyddes dock ej, ehuru signalerna upprepades; vi sågo
fångstbåten uppdragen på stranden och männen springa
omkring under åtbörder, som vi ej förstodo. Slutligen
lät jag i den rätt höga sjön sätta ut prammen (den lilla
flatbottnade båten), i hvilken vi roddes mot land. Som vi
sedan erforo hade fångstbåten kantrat i bränningen vid
stranden, hvarvid Kolthoff varit nära att omkomma.
Man ansåg det vara omöjligt att sätta ut båten igen,
så länge dyningen var lika hög, och detta var
anledningen, hvarför båten icke kommit åter. När vi kommo
närmare stranden, befanns bränningen mycket svårare än
vi från fartyget kunnat se, och de på stranden stående
vinkade åt oss att afstå från försöket att landa. Stranden
utgjordes af sand och grus, och vi spejade efter ett
ställe, där dyningen bröt sig mindre skarpt. Aktern af
prammen svängdes mot land, och meningen var att en
och en hoppa i land eller i det grunda vattnet, just då
vågen lyfte båten mot land, under det att roddarne höllo
emot. Jag stod på akterbrädan färdig till språng, då en
af de andra i båten förlorade balansen och grep mig i
foten, med den helt naturliga påföljden, att jag for på
hufvudet i vattnet. Det var ej särdeles djupt, och jag
tänkte aldrig på någon fara, men då jag skulle resa mig
upp, fann jag till min förundran, att detta ej lyckades,
utan att jag i stället af den starka sugningen drogs utåt
mot djupet. Än en gång försökte jag resa mig, dock
förgäfves, men nu grep en hand tag i min axel och drog
upp mig. Det var styrman Forsblad, som, inseende faran,
hoppade ur båten i vattnet och lyckades få tag i mig.
Kolthoff sade sedan, att det från stranden såg styggt ut, och
att man där isynnerhet fruktat, att jag skulle få något
svårt slag af prammen, som af dyningen kastades hit
och dit. Jag hade ju visserligen läst om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
