Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling / 50 (1900) Author: Alfred Nathorst Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till bo. När fåglarne blifva skrämda och flera flyga ut
med hast på en gång, händer det ofta, att ett eller annat
ägg trillar ned för branten.

Teisten (Uria grylle) bygger litet hvarstädes i
strandklipporna, men förekommer aldrig i egentliga
skaror, om ock några tiotal par kunna finnas på samma
ställe. Den är en vacker fågel med korallröda fötter och
kolsvart fjäderskrud samt på vingen en hvit fläck, som
hos den nordliga formen (var. Mandtii) är något större.
Äfven ejdrar förekomma på ön,
ehuru sparsamt, och
praktejdern (Somateria spectabilis) är
likaledes iakttagen, om den
också icke häckar.

Teist. Efter A. E. Nordenskiöld.

Af i det föregående ej nämnda
fåglar må anföras den arktiska
tärnan (Sterna macrura) samt
alfågeln (Harelda glacialis),
hvilken häckar i vattensamlingar
på öns norra del. Af
landfåglar märkas sparsamt
snösparfven (Emberiza nivalis) samt
en liten vadare, fjaerplyt (Tringa
striata). Jämte dessa förekomma tillfälligtvis äfven andra
vadare och simfåglar, ja under 1868 års expedition
iakttog man till och med en hit vinddrifven skara
korsnäbbar (Loxia curvirostra), hvilka här naturligtvis icke
kunna finna några för dem lämpliga födoämnen.

Af däggdjur eger Beeren Eiland blott ett enda, som
är stationärt, nämligen fjällräfven (Vulpes lagopus), medan
isbjörnen endast ditkommer med drifis eller om vintern.
Hvalrossen, som vid öns upptäckande var mycket ymnig,
kan numera anses fullständigt utrotad. Äfven sälens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>