- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
71

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmiddagen en lodning och skrapning på 160 meters djup.
Vi sågo på morgonen södra delen af Stans Foreland, men
det försvann sedan åter ur sikte. Inne öfver isen flög en
och annan ismåse, hvaraf Kolthoff slutligen fick skjuta
ett exemplar. Vid middagstiden fick jag se en storsäl
(Phoca barbata) på ett litet isflak rakt förut, hvarför jag
gick ned efter min mauserkarbin med 6,5 millimeters
kaliber. Det var första gången under resan, som något
kulskytte skulle förekomma, och naturligtvis samlade sig
en stor mängd åskådare på däck. Det är alltid
obehagligt att skjuta under dylika förhållanden, men lyckan
var mig bevågen, så att kulan, på cirka 120 meters håll,
råkade en halskota, hvarför man endast märkte ett ryck
hos djuret, då den träffade. Som sälen dock ännu tycktes
lefva, när vi hunno fram, sköt jag ännu ett skott genom
halsen, och det var väldiga blodmassor, som forsade ut
genom de båda kulhålen. Detta var mitt första skott med
mauserkarbinen på något större villebråd, och jag hade
följaktligen skäl att vara belåten. Sälen hissades
ombord, och sedan den fotograferats och zoologerna fått
sitt, blef det Kulseths göra att flå den och afspäcka
huden.

Dagen var midsommaraftonen värdig, ty det var
strålande solsken och mycket varmt, isynnerhet på
eftermiddagen, då termometern visade 7° i skuggan och 21° i
solen. Däcket ångade, då det spolades med vatten.

När vi hunnit till 77° 30’ n. lat. och 28° o. l., blef
allt vidare framträngande omöjligt. Isen var då
fullständigt hoppackad, och ingen öppning syntes åt något
håll i vår kurs, medan däremot stark isblink visade sig
öfverallt. Isblink kallas den hvitaktiga ljusning, som synes
på himmelen öfver de ställen, där isen är tät; öppet vatten
angifves däremot genom mörk sky, »vattenhimmel».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free