- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
76

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men så var ej fallet med Antarctic, och det skulle nog
kostat oss mycket arbete, om vi fått rodret skadadt och
måst utbyta det mot det reservroder vi medförde. Ännu
ömtåligare är propellern, hvilken på ishafsfartygen är
tvåbladig; när maskinen står stilla, intaga de båda bladen
en lodrät ställning. När man är inne i isen, är det
ständigt att passa på, så att icke någon under vattnet
framskjutande isfot kan träffas af propellern och att denna
vid backningarna icke törnar emot. Det fordras
följaktligen stor uppmärksamhet från befälhafvarens sida för
att allt skall gå väl. Under våra manövrer i isen var
det ej nog med den ordinarie rorgängaren, utan han fick
då hjälp af en eller två till, så att rodret hastigt kunde
läggas om. Stillsamt var det just ej vid sådana tillfällen,
oupphörligt ljödo kommandoropen och deras
återupprepande af rorgängaren, maskinen var i ständig växling
mellan full fart, half maskin, stopp eller back, åter full
fart o. s. v., fartyget törnade och skakades, isen ratschade
mot fartygssidan, så en stunds stillhet, tills samma
lefverne började på nytt. Men intressant var det, och
aldrig har jag tröttnat vid detta skådespel, utan har
tvärtom haft svårt att slita mig från däck så länge det
pågått. Och så isen själf med dess växlande former
och praktfulla färgspel i hvitt, blått och grönt. Så
dyker en säl upp, eller får man se en eller flere
liggande på ett flak, medan man med kikaren spejar
horisonten rundt efter det villebråd, som man, trots allt
hvad man vet om motsatsen, dock anser såsom det
ädlaste här uppe, isbjörnen. Hade denna en djärfhet,
som motsvarade hans vighet och styrka, då skulle en
dust med honom verkligen vara eftersträfvansvärd, men
sanningen är, att han i sitt förhållande till människan
är feg. Det är ofta tjocka i drifisen, men det finnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free