- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
107

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stranden mot de två närmaste djuren. Vi hade under den
långa båtfärden blifvit mycket frusna och stela och blefvo
ytterligare darrhändta af krypandet, hvarför vi sköto illa,
men fingo dock till sist efter flere skott hvar sitt djur.
Detta var Kolthoffs första ren på Spetsbergen; på
Grönland hade han skjutit en 1883.

Mauserkarbinens cylindriska kula är i vanliga fall
helmantlad, d. v. s. den inre kärnan af bly omgifves af
en mantel af nickel. Dessa kulor hafva en oerhördt
stark genomträngningsförmåga, men göra ej så svåra
sår som när manteln i kulans spets till större eller
mindre längd är borta, så att kulan blir hvad man
kallar trekvartsmantlad eller endast halfmantlad. I dessa
fall splittras kulan, när den träffar och gör svårare sår,
riktigt stora hål, hvarför den är mera dödande och bättre
lämpar sig för villebrådsjakt, kanske frånsedt hvalross,
hvars tjocka skalle nog kräfver en helmantlad kula.

Jag trodde först att vi fått skjuta så många skott
på de båda renarne, emedan vi användt de finkalibriga
gevären, men felet visade sig sedermera vara vårt eget, ty
vi hade träffat illa. Jag smög mig emellertid efter den
tredje renen, ty jag ville pröfva den trekvartsmantlade kulans
verkan. Denna ren stupade knall och fall för ett enda
skott framför bogen på mycket långt håll, och jag hade
sedan ingen anledning att klaga öfver 6,5 millimeters
kulan. Under mina renjakter sedan 1870 har jag skjutit
fjorton djur med mitt remingtongevär af 1867 års modell
och tolf med den finkalibriga kulan. När kulan placerats
på rätt ställe, har ett enda skott alltid varit nog med
gevär af båda slagen; har kulan tagit väl långt bakåt,
så har den grofva kalibern ej varit mera dödande än
den fina. Det beror följaktligen på huru kulan placerats.
Äfven med den helmantlade kulan har jag dödat djuret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free