Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och användts af hvitfiskfångare. Fångstmännen lära
äfven haft en flatbottnad båt i älfven, i hvilken de fraktat
de renar, hvilka skjutits långt upp i dalen, När fångsten
på säl och hvitfisk slagit fel, pläga nämligen fångstmännen
en tid på hösten uppehålla sig vid rendalarne för att lasta
sina fartyg med så mycket renkött som möjligt. Vid sådana
tillfällen skjutes hvarje djur som kan åtkommas, och det
är märkvärdigt, att ännu så pass många renar kunna
finnas kvar. Nordenskiöld beräknar att i slutet af
1860-talet årligen omkring tretusen renar dödades, hvilket måste
anses såsom en mycket hög siffra för ett så litet land.
Att renen ej helt och hållet utrotats, beror nog
hufvudsakligen därpå, att vissa delar af östra Spetsbergen under
somliga år, på grund af isförhållandena, äro otillgängliga,
och där få renarne då vara i fred och förökas.
Dessutom skjuta fångstmännen ej gärna renarne allt för långt
in i dalgångarne, emedan transporten därifrån till kusten blir
allt för besvärlig. Denna deras nödtvungna återhållsamhet
motverkas dock tyvärr af turister och s. k. sportsmän,
hvilka skjuta endast för att döda. Sådana herrar,
stundom äfven damer, gå långt in i dalarne, skjuta så många
renar de kunna och låta kropparne ligga och ruttna.
Vi få längre fram tillfälle ett återkomma till detta slags
upprörande »sportbragder».
Den spetsbergska renen tillhör en egen varietet,,
hvilken genom några osteologiska karakterer skiljer sig
från den skandinaviska. Den är mindre än såväl denna
som den grönländska, af ungefär en dofhjorts
storlek. När djuret är skjutet och inälfvorna äro urtagna,
kan det bäras af en karl. Är vägen lång, händer det
nog, att man skär bort hufvudet också för att minska
bördans tyngd. Om våren äro renarne ytterligt magra,
men under sommarens lopp ökas hullet otroligt fort, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
