Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de redan i slutet af juni, dock i ännu högre grad
längre fram, äro mycket feta, med ett tjockt lager fett
under huden. Det är väl detta fett, som ger dem
förmåga att uthärda svälten under vintern.
Tyvärr voro de nu skjutna renarne icke lämpliga
till konservering, ty de voro i färd med att fälla den
tjocka vinterpälsen, hvilken är nästan hvit. På det ställe,
där en ren skjutits, blef vinterhåret liggande såsom en
stor hvit fläck, ty vid djurets passning repades gärna
äfven det hår bort, som icke af sig själft fallit af. Vid
dessa fläckar höllo sig till en början gärna
borgmästaremåsar och stundom äfven ismåsar, hvilka kalasade på
inälfvorna.
Den 4 juli låg isen alltjämt kvar, och vi företogo
en lång vandring till en af de mindre dalgångar, som
utmynna på Rendalens norra sida. Det var fortfarande
regn, men man vänjer sig under utelifvet äfven vid
sådant. Vi passerade öfver några moränkullar nära
Rendalens mynning, kvarlefvor från en tid, då dalen varit
fylld af en stor glacier, och gjorde åtskilliga botaniska
fynd af intresse. Fågellifvet var mot förmodan mycket
fattigt, och ej heller syntes några renar, förrän vi
passerat den lilla dalen och kommit öfver till dess andra
sida. Där hade vi till vänster en betande ren och till
höger kommo två andra. Jag hade ej gevär med och
hade för öfrigt ej velat skjuta dem. Kolthoff hade blifvit
något efter, och när de båda renarne kommit mellan
mig och honom, gick jag emot dem för att se huru pass
skygga de kunde vara. Det läto mig komma 60 a 70
meter nära och sprungo då endast undan ett stycke,
hvarefter de af nyfikenhet gingo mot oss igen. De
fortsatte därpå att beta och kommo äfven ganska nära
Hesselman och Menander. Vi började nu förstå, att vi voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
