Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ett och samma. Slutinrättningen på geväret var
antagligen icke fast, ty hanen sprang upp igen och skadade
min tumme rätt illa. Vi slogo läger innanför udden, och
medan middagen gjordes i ordning, fick jag se en ren
uppe på en sluttning. Vi hade skickat det mesta af de
förut skjutna renarne med Kolthoff till Antarctic och hade
nu ej mycket kvar, hvarför jag gick efter djuret och
smög mig inom håll, tagande en lång omväg för att få
fördel af vinden. Jag fick då se ännu en ren något
längre bort och sköt först den ena och så den andra,
hvardera med ett skott på rätt långt håll. De stupade
utan någon rörelse, men den första andades märkligt
nog ännu då jag kom fram, fastän kulan gått igenom
bogarne och slagit ett stort hål; jag måste därför sticka
den med knifven. Jag antog äfven vid detta tillfälle, att
renarne voro skygga, och kröp på händer och fötter för
att komma dem inom håll, hvilket, i synnerhet i fråga
om den sista, var ganska besvärligt, enär marken var blöt.
När jag återkommit till tältet och skickat karlarne
att hämta djuren, företog jag en vandring längs
stranden. Då jag går ensam, sjunger jag ibland någon visa,
och så skedde äfven nu. Jag passerade få steg från en
fjaerplyt, som gick vid vattenbrynet, men den lät sig intet
bekomma, fastän jag stämde i så högt jag förmådde.
Vid ett senare tillfälle, då jag var i sällskap med
Kolthoff, gjorde vi ett liknande prof, med ungefär samma
resultat. Djuren i de arktiska trakterna äro i det hela
taget icke rädda för ljud; ett skott bry de sig i allmänhet föga
om. Anledningen härtill är den, att uppkomsten af sprickor
i glaciererna vanligen åtföljes af starkt dån, och äfven vid
glacierernas kalfningar och isens pressningar höras ju
mångahanda ljud. Djuren äro sålunda vana vid allehanda buller,
och fjaerplyten räknade väl äfven min sång såsom sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
