- Project Runeberg -  Två Somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
128

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att, såsom dessa furstliga personer och deras följe, skjuta
allt hvad man kommer öfver, endast för att döda, detta
är något, som åtminstone icke låter förena sig med den i
norden härskande uppfattningen om hvad som menas med
jakt, och skänker ej någon jägareära åt personerna i
fråga. En skandinavisk jägare skulle icke kunna bete sig
sålunda. Men en helt annan uppfattning om människans
förhållande till djuren synes vara rådande i sydliga länder,
där man, såsom fångsten af svalor, lärkor och andra
småfåglar ådagalägger, icke tyckes förstå, att människans
herravälde öfver djuren äfven ålägger henne plikter mot
desamma.

Den 10 juli kommo vi upp något sent, ty som det
var söndag och karlarne varit mycket ansträngda hela
veckan, ville jag låta dem sofva ut. Efter frukosten gick
jag till ett fjäll på norra sidan bukten. De tertiära lagren
höja sig här, så att de underliggande juralagren åter
börja framträda. Jag åtföljdes af Menander, och den
förmodan jag börjat hysa, att renarne här ej voro rädda
för människor, blef nu fullständigt bekräftad. Jag fick
nämligen se tre djur och gick rakt mot det närmaste, för
att utröna huru det skulle bete sig. Då renen fick se
oss, sprang den först till de båda andra, och då dessa
märkte oss, kommo oss alla till mötes. För att se huru
nära de skulle komma, satte vi oss ned på ett par stenar,
och renarne närmade sig efter åtskilliga lofvar allt mera,
tills de slutligen stannade på tio stegs afstånd, nyfiket
betraktande oss. De hafva en mörk ring kring ögonen,
hvilket förlänar dem ett egendomligt utseende. Jag
beklagade inom mig, att ej någon af de fotografikunnige
med sin kamera var med, ty detta hade ju varit ett
enastående tillfälle att fotografera. Nu kommo två andra
renar med stora präktiga hornkronor, de vågade sig dock ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:26:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free