- Project Runeberg -  Två Somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
204

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

syntes nu ej i flock, utan mest en och en, åtföljd af
sin unge; dessa tycktes ännu vara ganska små, men vi
hade ej tillfälle att skjuta någon.

Det var en vacker dag med nästan ingen vind,
fastän mulet, men på kvällen syntes i norr och öster
en klar strimma. Solen sken genom någon öppning i
molnen på en vid Storfjordens västkust befintlig
dimbank, så att denna tedde sig som glänsande guld. Detta
reflekterades på molnen, så att det såg ut som om de
underifrån belystes af solen, liksom vid en solnedgång
hemma hos oss. Men än gick solen icke ned häruppe,
ännu fingo vi njuta af den härliga arktiska
sommardagen. Vi sågo långt i söder en hvit ångare med två
master, hvilken gick mot Sydkap och hvilken vi antogo
vara furst Alberts af Monaco ångbåt »Alice». Fastän
hälsningar med flaggorna utbyttes, kunde man dock ej
urskilja deras färger. Det har sedermera visat sig, att
vår förmodan var riktig och att Alice kom från Hopen,
där man lyckats landa.

Klockan två på morgonen den 3 augusti mötte vi
en isstrimma, som dock utgjordes af gles is och ej
var vidare bred. Vi hade varit i sikte af Tusenöarne,
och kusten af Edges land var synlig under en del af
förmiddagen. En fångstjakt syntes upp emot land. Vid
elfvatiden kommo vi åter in i is, men den var fortfarande
gles, och efter middagen hade vi ånyo öppet vatten, där
en flock grönlandssälar genom sina språng för ett
ögonblick kom oss att tänka på en skara tumlare.
Grönlandssälen (Phoca groenlandica) går vanligen i flock, och
djuren hafva för vana att alla på en gång dyka ned och
likaså på en gång sticka upp hufvudena ur vattnet,
hvarför en dylik skara företer en ganska egendomlig
anblick, allra helst som de simma mycket fort och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:26:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free