Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden, innan jag hann till platsen. Medan vi spejade
efter besten bland de grundstötta isflaken, sågo vi två
fullvuxna björnar tumla om i munter lek på den väg, som
vi nyss tillryggalagt, och cirka femtonhundra meter från
oss. Detta var som nämndt första dagen; karlarne svuro
på, att de aldrig mera skulle följa mig på någon utfärd
utan skjutvapen.»
»Den andra gången björn kom oss nära voro vi på
västra sidan af ön. Äfven nu ville slumpen, att endast
karlarne skulle komma inom håll. Det var en stor vacker
hona med en lekfull men lat unge. Denna gång voro
karlarne något modigare, ty så snart de observerade björnarne,
lade de sig ned och kröpo på marken för att tilldraga
sig min uppmärksamhet. Jag hann dock icke fram till
det utsprång vid stranden, där de voro, och hvilket skilde
mig från björnarne, förrän karlarne blefvo nödsakade att
resa sig upp och göra några rörelser med armarne för
att icke få björnarne alldeles in på lifvet. Dessa
’rutschade’ då raskt ned till stranden, och när jag kom fram
till utsprånget, såg jag båda aflägsna sig på trehundra
à fyrahundra meters afstånd. Honan hade synbarligen
mycket besvär med ungen, som då och då fick sig en
örfil för att den stannade efter. Jag hoppades komma
i tillfälle att få skjuta och skickade karlarne till en udde
för att mota dem. Men i stället för att raska på, gingo
karlarne ovanligt långsamt, och följden blef, att björnarne
passerat udden, långt innan mina karlar hunnit dit.»
»Sju gånger såg jag björn under min tre dagars
vandring på Svenska Förlandet, och jag tror knappast,
att jag såg en och samma mer än en gång, såvida icke
möjligen den ena af den första dagens lekande björnar
var den, som först höll på att skrämma lifvet ur
karlarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
