- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
306

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strax efteråt ökades vinden mer och mer. Vi gingo
nu mot Liefdebay, i hopp att finna lä på andra sidan
Greyhook, men vind och sjö svängde som vanligt efter
kusten, och den förra ökades så mycket, att
kaptenen ej vågade gå in i ett så okändt farvatten som
sagda fjord. Vi styrde därför norrut för att utröna isens
läge, och som vi kunde sätta till seglen, blef
sjögången vida mindre än jag befarat. Antarctic gjorde
god fart mot nordnordväst, och redan vid midnatt
purrades jag med tillkännagifvande, att vi voro inne i
isen. Det var stark vind från ostnordost, molnen jagade
hvarandra och himlen var röd. Styrman Haslum
rapporterade från tunnan, att »fastis» (tät packis) hindrade
oss på alla sidor, endast mot ostnordost kunde man
komma fram ett litet stycke. Sista tidens nordliga vindar
hade äfven här gjort sig gällande. Vi voro blott vid
80° 18’ lat., och det var uppenbart, att vi här ej på långt
när kunde komma så långt norrut som vi redan varit.
Jag lät därför vända och styra mot Danskön.

Då jag gick ned från däck, half två på morgonen den
25, hade vi kommit ut ur isen, men blåsten fortfor som
förut. Jag blef därför ej litet öfverraskad, när jag åter kom
upp klockan sju och fann att vi hade stiltje. Vi voro
då ej långt från Amsterdamön, men som det var af vikt
att komma till Greyhook, ansåg jag det bäst att vi
begagnade oss af tillfället att styra dit. Vi hade en
särdeles praktfull utsikt öfver Västspetsbergens norra
del, hvilken, i synnerhet på det afstånd, där bergens
nedre snöfria delar ej äro synliga, ter sig som ett
präktigt virrvarr af bländhvita, tätt hopade spetsar. Vi
passerade efter hand utanför Vogelsang, Cloven Cliff,
Norsköarne, Stora Rödebay, Rödestrand, mynningen af
Liefdebay och anlände utanför Greyhook klockan tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free