- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
52

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vare sig föregående eller senare tillfälle på mina
expeditioner. Oron gällde doktor Hammar, som i kanot gifvit
sig af mot Jamesons bukt öster om Äggön, där han ämnade
söka landa, och hvarifrån jag bedt honom om möjligt
vandra mot nordväst för att utröna, om dyningen äfven
på norra sidan ön var lika svår. Han hade lämnat
fartyget samtidigt med oss, och jag hade därvid sagt honom,
att om det mötte svårighet att landa, så skulle han vända
åter, hellre än att riskera något missöde. Han hade ej
återkommit, och kvällen förgick utan att han hördes af.
Tjockan var så svår, att vi ej sågo det minsta, kanonen
affyrades såsom signal, och en stund efteråt trodde man
sig höra ett skott på land. Jag skulle ej varit orolig,
om icke den hårda bris, hvarom förat talats, varit
rådande på eftermiddagen, ty den hade medfört sjögång,
i hvilken kanoten måst haft svårt att reda sig, om den
då varit ute. Någon ordentlig sömn på natten kom icke
i fråga, jag var uppe half ett på morgonen den 14, men
då allt var sig likt, gick jag ned igen, för att klockan
sex börja förberedelserna till en båtfärd för att spana
efter doktorn. Klockan half sju begaf jag mig af i
en af de stora fångstbåtarne, åtföljd af dr Åkerblom,
styrman Haslum samt fyra roddare. Den täta tjockan
vållade oss stor svårighet, ty man såg endast ett litet
stycke framför sig. Vi styrde först mot land, men där
befanns dyningen lika stark som någonsin, landning kunde
ej här komma i fråga, hvarför vi fortsatte långs stranden
mot Äggön. Om en stund började dimman sänka sig,
och då fick jag till min glädje långt, långt bort på toppen
af en bergplatå se en mänsklig gestalt afteckna sig mot
himmelen. Det kunde ju ej vara någon annan än
doktorn, och en tyngd lyftes från våra sinnen, ty fastän
orden aldrig uttalades, tror jag dock att man litet hvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free