Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi en lång omväg för att få fördel af vinden, och då
vi kommo närmare samt måste passera ställen, som ej
voro skyddade, kröpo vi i lersmörjan, där skodonen höllo
på att fastna, allt, såsom senare vunnen erfarenhet
ådagalade, onödiga försiktighetsmått, men som i alla fall gjorde
det hela ytterst spännande. Terrängen var ej den bästa,
ifall djuren voro skygga, ty det fanns nästan ingen
möjlighet att osedd komma inom skapligt håll, om man ej
toge en lång omväg, hvilken dock på grund af
vindriktningen ej var att rekommendera.
För att få en öfverblick af terrängförhållandena, då
vi kommit så långt vi ännu hade skydd, smög jag mig
fram till en låg basaltkam, som strök fram öfver marken.
Och då jag varsamt höjde hufvudet öfver densamma,
grep jag ofrvilligt fastare om bössan. Ty på andra sidan
kammen, mellan denna och en djup bäckravin, samt på
samma gång betydligt under oss, dock såsom det tycktes
inom skotthåll, gick ännu en hjord myskoxar och betade.
Jag vinkade nu till mig de andra, vi valde ut hvar sitt
djur och sköto på en gång, då jag gaf signal. Men vi
hade missräknat oss betydligt om afståndet, något som
ej sällan sker i de arktiska trakterna med deras klara
genomskinliga luft. Djuren rusade mot hvarandra i
förvirring, så att vi fingo skjuta flere skott. Men endast
en af mig påskjuten ko föll snart, medan de öfriga gåfvo
sig undan. Tre voro dock skadskjutna och förföljdes.
Ett af dessa, en stor tjur, sprang ned i den förut
omnämnda bäckravinen och uppför dess andra sida. Mitt
gamla remingtongevär visade sig från sin bästa sida, ty
en kula från detsamma — på ett afstånd, som kom
jägmästaren och doktorn, förbi hvilka jag sköt, ty de voro
långt framför mig, att häpna — förlamade djurets länd.
Jag sprang fram till det, men det vände oupphörligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
