- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
160

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lät jag den 16 juli efter frukosten sätta mig i land och
vandrade, åtföljd af jägmästaren, mot sydsidan af ön.
Där vi landade var sanden röd af granater, som härrörde
från längre i väster anstående granatförande skiffrar eller
gneiser, medan denna del af Claveringön utgöres af basalt.
Det var en klar och vacker dag med stilla väder, en
fullständig motsats till gårdagen, och många vackra
blom-mor hade vi allestädes. Ej blott pärlemorfjärilar
(Argynnis), utan äfven en höfjäril (Colias Hecla), hvars
vingar äro rödgula, fladdrade omkring. Men en annan
representant af insektvärlden, som nu äfven gjorde sig
påmint, var mindre behaglig; myggorna började nämligen
bli allmännare och gåfvo oss en försmak af hvad som
längre fram komma skulle. En korp flög öfver öns
högsta berg, det var den första vi sett under expeditionen;
den är stannfågel i östra Grönland.

Vandringen blef besvärlig, upp och ned för stela
branter; på sina ställen hade man svårt att komma fram
mellan bergen och fjorden, ty ehuru denna var isbetäckt,
var det dock öppet vatten närmast standen. Man fick
då klättra på öfverhängande snödrifvor. Den första biten
var värst, sedan blef det bättre, och vi vandrade ända
till en liten ö, som ligger ett stycke väster om Kap Mary.
Solen baddade så hett på den mot söder vända
sluttningen, att man nästan glömde hvar man var, men såsom
en egendomlig motsats till den varma luften på land låg
isen öfver fjordarne så långt man kunde se. Ehuru
stora råkar och en otalig mängd vattensamlingar nu
funnos, var den dock ännu mycket tjock.

Ett föräldrapar af den hvitkindade gåsen samt tre
små dunungar gåfvo sig undan öfver isen. I närheten
af ön lågo i en råk nära stranden fem ruggande
exemplar af samma art, hvilka alla skötos af jägmästaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free