- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
171

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där jag stod, sköt jag därpå de båda korna, hvilka
vadade i älfven. Jag hade lätt kunnat skjuta äfven det
återstående djuret, en yngre tjur, och tyckte sedan, att
det nästan varit barmhärtigast om jag det gjort, ty han
föreföll alldeles rådvill. Men vi komme att få tillräckligt
arbete med dem, som lågo där, och därför lät jag
honom gå.

Jag återvände nu för att söka rätt på Dusén och
jägmästaren, och sedan de följt mig till stället, gick den
förre till stranden för att från fartyget sända folk till
djurens transport. Det var denna gång hvarken så lång
eller besvärlig väg till stranden, hvarför vi nu kunde
förse oss med en riklig mängd kött. För att detta skulle
bli njutbart, var det dock nödvändigt att genast taga ut
djurens inälfvor, hvilket föll på min och jägmästarens
lott. Detta var ett besvärligt göra för tvenne ovana slaktare
med allt för slöa knifvar, och att det lyckades så pass
bra som det gjorde, var jägmästarens förtjänst, som
arbetade med bara armar, till trots för att han illa
anfäktades af myggen. Dessa hade redan förut ett utmärkt
tillfälle att pina oss, ty med våra blodiga händer kunde
vi ej jaga bort dem, då de slogo ned på våra ansikten
och halsar. Jägmästarens bara armar blef för dem ett
ytterligare »gefundenes Fressen». Arbetet blef också
därigenom obehagligare, att vi råkade skära hål på den ena
kons mage, som var alldeles fullproppad med halfsmälta
lämningar af viden och andra växter, hvilka hade en
ytterligt frän och obehaglig lukt. När vi tagit ut
inälfvorna, släpade vi kropparne i älfven, hvars strida vatten
snart sköljde kroppskaviteterna rena. Vårt arbete gällde
blott korna, tjuren orkade vi ej med. Denne hade det
ena hornet afslaget sedan gammalt.

På återvägen till stranden sköt jägmästaren ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free