- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
179

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersökas, fastän den icke nu var tillgänglig, beslöt jag att
följa kuststräckan söderut till Scoresbys sund och efter
afslutade undersökningar där återvända norrut till Frans
Josefs fjord. Jag antog nämligen, att det förra, såsom
beläget tre breddgrader sydligare, skulle blifva isfritt först.
På vägen söderut kunde tillgängliga delar af kusten mellan
de båda fjordarne äfven besökas.

Vi styrde följaktligen på förmiddagen mot
Bontekoe-ön, till hvilken jag antog att man från iskanten skulle
kunna gå på skidor. På vägen dit fick jag se tre björnar,
en hona med två fjolårsungar, långt inne på isen och
lät fartyget lägga till vid iskanten. Jägare och fångstmän
begåfvo sig ut på isen, i förhoppning att kunna smyga sig
på familjen. Jägmästaren rände på skidor till höger,
Hansen och Arnesen i midten, doktorn och Åkerblom
till vänster. Själf kunde jag på grund af illamående icke
komma med, men från fartyget kunde jag med kikaren
följa en af de intressantaste björnjakter jag bevittnat.
Först fick björninnan sikte på en säl, efter hvilken hon
började smyga, ungarne lade sig då genast ned. Men
sälen var vaksam och slank ned i sitt hål. Under tiden
hade jägarne kommit något närmare, och slutligen fick
björninnan se doktorn och Åkerblom, hvilka lagt sig på
isen för att föreställa sälar. Liksom vid förra tillfället
gaf äfven denna björninna något tecken till ungarne att
vara stilla, medan hon smög sig på det tillämnade bytet.

Den ena ungen lydde, men ej den andra, och då
modern såg detta, vände hon om till honom, som sedan
förhöll sig någorlunda stilla äfven han. Därpå kröp hon,
nedhukad likt en spindel, på isen mot de båda jägarne,
och för att vara fullt säker därpå, att de förmodade sälarne
ej skulle se henne, dök hon ned i en vak och sam under
isen emot dem. Med kikaren kunde jag se, huru hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free