- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
234

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilket dock ej var fallet. Solen höll sig vid själfva
horisonten, men man kunde ej säkert säga, om hon varit
nere, ty där funnos äfven några moln. De sista nätterna
i Hurry Inlet hade solen gått ned bakom bergen, men
nu voro vi ju åter nordligare. Vi gingo framåt i stilla sjö
med endast ett och annat isflak, vi hade i väster Traills
ö och Kap Parry, som nu tycktes bättre tillgängliga än
då vi gingo söderut. Jag gick ned igen, och då jag vid
sjutiden på morgonen åter kom upp, voro vi söder om
Bontekoe-ön, med kurs mot mynningen af Kejsar Frans
Josefs fjord. Hvilken skillnad mot den 22 juli! Då låg
den fasta isen till norr och öster om Bontekoe-ön, medan
icke ens en klara fanns söder därom, nu var däremot
isen så fullständigt borta, att vi kunde gå söder om ön,
mellan denna och Kap Laplace. Detta tydde på ovanligt
goda isförhållanden, ty isen låg ännu fast norr om ön,
när tyskarne gingo ut ur fjorden den 14 augusti 1870.
Då vi nu ångade in i densamma, var det blott en dag
tidigare på året än då tyskarne styrde in, ty de hade
ju upptäckt den under en båtfärd den 8 augusti och
gingo dit med Germania den 10.

Ehuru mynningen af Kejsar Frans Josefs fjord var
isfri, var det ju icke säkert, att så äfven skulle vara
fallet längre in, men än så länge såg det lofvande ut.
Vi ångade in öfver den vidsträckta vattenytan, men i den
klara luften hade vi fått en oriktig föreställning om
afstånden, hvarför vi tyckte oss komma mycket långsamt framåt.
Ju längre vi kommo, desto större och talrikare blefvo
isbergen, af hvilka många hade egendomliga och fantastiska
former. Där syntes ett likt en kyrka, där ett annat med
två torn, där ett tärningsformadt. Där var ett
genombrutet med ett alldeles cirkelrundt hål, där ett, som hade
form af en hvalfbåge, där åter ett af smaragdgrön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free