- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
238

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den is, hvaraf isbergen bestå, är som bekant bildad
på land af den snö, som faller ofvanför snögränsen, där
den öfvergår till firnsnö och firnis, som i sin ordning
förvandlas till glacieris, hvilken liksom en flod söker sig väg
nedåt. De glacierer, som nå stranden och skjuta ut i
vattnet, gifva upphof till isberg, när deras bräm brytes sönder.
Det heter då, att glacieren kalfvar, och detta sker under
mer eller mindre starkt buller, hvarjämte det frigjorda
isberget kan gifva upphof till ofantliga svallvågor. Ju
hastigare en dylik glacier skrider framåt, det vill med
andra ord säga, ju rikare tillflöde den har, till desto
större antal isberg ger den upphof. Men endast de
glacierer, som utgöra aflopp för den väldiga inlandsisen,
kunna alstra isberg af så kolossala dimensioner som de
grönländska, för hvilkas förutsättning äfven fordras djupa
dalgångar och fjordar. Såsom redan Scoresby
framhållit, drifva emellertid de större isbergen härstädes icke
långt till hafs, ty hafvet utanför fjordarne är grundare
än dessa, hvarför de stora isbergen stranda på bankarne
utanför kusten. Först när de där fallit sönder, kunna de,
i likhet med de mindre isbergen, drifva vidare.

Vi ångade hela dagen västerut i den storslagna
fjorden, utan att möta annan is än isberg, men då vi
kommo mot Kap Weber, såg det ut, som skulle vår färd
få ett hastigt slut, ty där tycktes hela fjorden vara
betäckt af fast is. Dess bättre var detta endast en
luftspegling öfver det alldeles blanka vattnet, men den var
en stund mycket förvillande. Bergen på södra sidan
utmärkte sig genom sin starkt röda färg, »liksom de
devoniska lagren på Spetsbergen», säger dagboken. Och
deras utseende bedrog ej heller, ty det visade sig
sedermera, att de verkligen voro af devonisk ålder. Jag var
i land några minuter på denna sida, ty ett hvitt stenblock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free