- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
254

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

renar i början af sommaren så orädda och nyfikna, att
de komma ända intill den människa, som de blifva varse.
Renarne i det inre af Frans Josefs fjord hade säkerligen
aldrig sett någon människa förr, och deras skygghet kan
därför endast förklaras genom de förföljelser af vargarne,
om hvilka de förat omtalade förhållandena buro vittne.
Den grönländska renen är betydligt större än den
spetsbergska.

Vi gingo med Antarctic ett stycke in i Kjerulfs fjord,
till närheten af det ställe, där jag skjutit min ren, ehuru
vi ej kunde komma ända fram, på grund af de tätt
hoppackade isbergen, och då vi sedan vände åter, fick jag
syn på några gamla eskimåhyddor på stranden. Vi
ankrade ett stycke norr om detta ställe, men måste lägga
oss så nära land, att vattnet ej var djupt nog för de
stora isbergen, och som bottnen sluttade starkt utåt, blef
afståndet från land så obetydligt, att vi måste vara
beredda att ögonblickligen lyfta ankar, i händelse någon
pålandsvind skulle bryta ut. De medelstora isbergen
drefvo fram och åter och kommo ibland obehagligt nära,
de mindre kunde vi däremot hålla undan med
båtshakarne. Lyckligtvis var det nästan hela tiden lugnt
här inne, och lyckligtvis kalfvade icke den stora
bottenglacieren medan vi voro här, ty då hade vi nog nödgats
ge oss ut igen.

Jag var med jägmästaren och doktorn i land på
eftermiddagen för att spana efter den sårade renen. Men vi
fingo icke syn på den, hvarför jag hoppades, att den endast
erhållit ett ofarligt sår. Dusén började uppmäta en baslinie
för fjordens kartläggning och biträddes därvid af Åkerblom.
På en af de gamla eskimåboningarne växte märkligt nog
Matricaria inodora var. phaeocephala, som förut på denna
kust icke funnits norr om 59° 55’, hvarför den nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free