Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet - Till Norra Spetsbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej sällan, att ejderhonorna bygga sig riktigt vackra bon.
Ofta består boet visserligen endast af en fördjupning i
marken, men stundom bygger ejderhonan kring denna
fördjupning en fast vall af mossa. På Förlandsöarna såg jag sådana
bon, som varit begagnade år efter år.
Tjufjon och borgmästaren voro här, liksom öfverallt på
Spetsbergen, en plåga för ejdrarne, och så snart dessa
lämnade sina ägg, voro nämnda röfvare genast framme och
hackade sönder dessa. Vid ett tillfälle iakttog jag, huru ett
par tjufjor närmade sig en del ejderägg, som lågo
kringspridda på marken, men dock måste aflägsna sig med
oförrättadt ärende, ty en ejderhona, som såg deras tilltag,
skyndade dit, krafsade i en hast ihop några ägg och lade sig på
dessa för att skydda dem. Bland de mera egendomliga
ejderbon, som jag på denna ö var i tillfälle undersöka, var
det särskildt ett, som tilldrog sig min uppmärksamhet,
därför att det var byggdt på en tämligen hög snödriva, dit
ejderhonan burit upp mossa till byggnadsmaterial.
Jag gjorde en tur omkring ön, och öfverallt lågo
ejderbona lika tätt. Först när man kom dem nära på 4—6
meters afstånd, började hannarne flyga undan, men honorna
lämnade ej äggen, förrän man var alldeles inpå dem, ofta
först då man hotade att trampa på dem eller böjde sig ned
för att smeka dem. Gässen voro mera skygga. De lämnade
sina bon, när man kom dem nära på 50—70 meter.
Det var för mig en högtid att se detta fågelvimmel.
Jag stod där länge midt ibland tusentals ejdrar och lyssnade
till gässens trumpetstötar, som rätt mycket erinra om
tranans läte. Öfver mig kretsade tjufjor och borgmästare,
och på afstånd öfver sjön sträckte alkor och kryckjor; en
snösparf sjöng på sin gröna tufva, och lommar drogo
emellanåt med susande fart fram öfver ön. Lommarne sänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
