Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Genom polarisen till Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan ett par oöfverskådliga, flere mil långa isflak, och i
denna ränna ångade vi fram hela dagen. Kapten Kjeldsen,
den bepröfvade mannen, som i nära trettio år seglat på
Ishafvet, var orolig och upprepade ofta orden: »jag har aldrig
sett is förr.» De flesta af besättningsmännen hade förut
seglat på Ishafvet, och de försäkrade alla, att de ej
någonsin förr hade sett så grof is. Att kapten Kjeldsen verkligen
hade skäl för sin oro, så länge vi seglade fram i den smala
rännan mellan ett par isflak af så betydande dimensioner,
är lätt att förstå. Hade dessa flak genom strömsättningen
tornat ihop med hvarandra, så hade Frithjof ej varit mycket
värd. Att de ej sällan förut hade tornat samman, därom
vittnade all den sönderbrutna, uppskrufvade is, som likt
ruiner låg upptornad på isflakens kanter och äfven långt in
på flaken. Denna is, ända till 13 meter tjock hafsis, hade vid
dessa skrufningar brutits i stycken, och vi sågo många
sådana isstycken, höga som kyrktorn, uppresta mot hvarandra.
Den tänkande människan måste alltid känna sig liten
och obetydlig inför en storslagen natur. Detta kände jag
här i högre grad än vanligt. Frithjof, det ståtliga,
högriggade, tremastade fartyget, föreföll mig här lik en mygga,
hvilken naturkrafterna när som helst kunde krossa. Höjde
man blicken in öfver all denna is, tedde den sig som ett
kuperadt snölandskap eller snarare som en jättestor hvit stad,
här och där inmängd med sjöar och slätter. Som hus lågo
spridda isblock mellan stora ruiner, kyrkor oeh torn, allt
öfverhöljdt af den hvitaste snö, och däremellan utbredde högblåa
insjöar sina kristallklara ytor, sammanbundna af bäckar och
floder. Öfver det hela låg ett stämningsfullt färgspel, som
mellan hvita fält och blåa vatten skiftade i violett och gult.
Här och hvar syntes klarblåa, grottlika hål och strimmor i
isblocken. På sina ställen var isen upphöjd på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
