Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet - Genom polarisen till Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och medusorna stor uppmärksamhet. Medusorna eller
maneterna hade ofta en djup, brunviolett färg, hvarigenom de
på ett frappant sätt skilde sig från de i ytan lefvande,
glasklara eller helt svagt färgade arterna. Några bland dem
torde vara nya för vetenskapen. Äfven kräftdjuren lyste i
bjärta färger. De större bland dem voro blodröda —
rödgula, de mindre däremot svagare färgade — ofärgade, nästan
genomskinliga. En del räkor hade kolossalt långa
känselspröt — hos vissa djuphafsräkor blifva dessa ända till 10
gånger längre än kroppen och mera. Af kräftdjur erhöllos
utom räkor äfven amphipoder, schizopoder, copepoder och
ostracoder, hvaribland äfven en del förut okända arter.
Åtminstone gäller detta om schizopodema, som nu blifvit
bestämda af docenten Ohlin i Lund. Af denna djurgrupp fingo
vi äfven en art, som förat var känd blott från södra
Ishafvet.
 |
| BYTHOCARIS LEUCOPIS. Hälften af naturlig storlek. (Efter G. O. Sars, något förändrad.) De långa känselspröten äro här ofullständiga. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
