Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet - Genom isen till Grönland. I Mackenziebukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det något, och vi sågo öppet vatten i nordväst. Isflaken voro
rätt stora men isen jämförelsevis klen. Stora isflak bestodo
af endast ettårig is, som höll på att lösas upp. Följande
dag var det äfven tjocka men isen gles, och vi ångade fram
med rätt god fart i nordvästlig riktning. Här och där sågo
vi klappmytsar på isen; Kjell och jag sköto hvar sin sådan
från fartyget.
När det vid middagstiden klarnade, sågo vi långt in på
ett isflak en rest stång, hvilken tedde sig som hade den varit
målad i olika färger. I tanke att det möjligen kunde vara
ett märke från Andrée eller någon annan polarfarare,
bestämde jag genast, att detta skulle undersökas. D:r Levin,
som alltid villig, erbjöd sig att gå dit på skidor. Han fick
två män med sig, båda skidlöpare, och så knogade de åstad.
Det var svårt nog att komma fram på isen, där stora
dammar med djupt vatten uti mötte gång på gång; men på en
timmes tid hunno de sitt mål. Det var klart väder, då vi
sågo dem framme, men strax därefter kom tjockan åter, och
det ingaf mig mycken oro, att våra utskickade möjligen
skulle lämna sina spår och gå vilse. Vi sköto och blåste
i ånghvisslan oafbrutet för att vägleda dem, och efter ett par
timmar kommo de välbehållna åter, medförande
underrättelsen, att stången, som föranledt undersökningen, helt enkelt
var — en drifvedsstock, rest genom isskrufning.
Den 28 juli var det en intensiv tjocka, och likaså
följande dag, så att vi under båda dessa dagar endast långsamt
kunde förflytta oss mot nordväst.
När vi den 29 vid middagstid lågo förtöjda vid ett
isflak, kom en stor björn gående öfver isfältet. Kjell hade
aldrig förr skjutit någon isbjörn, och därför blef det han, som
skulle få skjuta denna. En båt utsattes, hvari han, Levin
och jag togo plats, och Levin hade sin kamera med för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
