- Project Runeberg -  Till Spetsbergen och Nordöstra Grönland år 1900 /
119

(1901) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff - Tema: Exploration, Greenland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet - Genom isen till Grönland. I Mackenziebukten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det lättare färskvattnet från den smältande snön och isen
flyter ofvanpå saltvattnet, afkyles af detta samt fryser till is.
Denna is blir dock ej tjock och denna årstid ej heller
gammal. Den brytes af isbitarnas rörelser och går bort, så snart
det blir vind.

Mot aftonen glesnade isen mer och mer. Visserligen
hade vi ett tätt isband af ett par kilometers bredd att bryta
oss igenom, men isen var ej synnerligen grof. Senare på
aftonen låg hafvet, så långt vi sågo i tjockan, isfntt framför
oss, och vi ångade med god fart mot Grönland.

Den 31 juli kl. 3 på morgonen kom kaptenen och väckte
mig med den glädjande underrättelsen, att luften hade
klarnat och att det grönländska landet var i sikte. Jag
skyndade upp och såg då långt bort i öster krönet af ett fjäll
höja sig öfver synranden. Luften var klar och hafvet nästan
isfntt, d. v. s. att ingen is fanns, som hindrade oss. Smärre
isblock och flak samt äfven glacieris, som vi ej sett sedan
vi lämnade Spetsbergen, syntes däremot spridda öfver hafvet.

Ju mer vi närmade oss Grönland, dess fattigare blef
fågellifvet i hafvet, och det var lätt att däraf draga den
slutsatsen, att detta haf endast sällan är öppet.
Klappmytsarne hade upphört att visa sig, och i stället sågo vi
storsälar — ett tydligt bevis på att vi kommit in på grundt
vatten. Mina undersökningar hafva nämligen ådagalagt, att
storkobben, i motsats till de öfriga ishafssälarne, lefver af
sådana kräftdjur, som uppehålla sig på hafvets botten, och
han kan således ej existera på större djup, än där han
bekvämt kan gå ned till sitt alltid dukade bord.

Här och där flög en fjällabb eller en borgmästare öfver
hafvet. Några andra fåglar iakttogos ej.

Snart nog hade vi klart för oss, hvar vi voro. Det
fjäll vi sågo var Cap Broer Ruys, som är beläget norr om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:19:17 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1900/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free