Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet - Mot Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet sväfvade bländhvita borgmästare och tärnor (Sterna
macrura). Några andra fåglar iakttogos ej.
I en liten bäck funno vi laxöringar och gjorde ett
försök att fånga sådana med nät, men dettas maskor voro för
stora, så att fiskame gingo igenom dem.
Stormen lade sig mer och mer, och jag beslöt att redan
på förnatten lyfta ankar och gå till sjös. Under natten
utsattes vi för en hotande fara och voro nära att stranda.
Vinden kastade nämligen om till ostlig och isen fördes så
hastigt in mot land, att fartyget höll på att vräkas upp mot
den klippiga stranden. Tack vare en hurtig manövrering
med seglen, lyckades det oss dock att få vind i dessa, och
Frithjof gled räddad ut till hafs.
När jag den 7 augusti på morgonen kom upp på däck,
var vädret åter lugnt. Luften var nästan klar, hafvet
uppfylldt af is och det öppna vattnet tedde sig som små
spegelklara sjöar, i hvilkas blånande djup de upptornade isblocken
glittrande speglade sig. Här och där lågo storsälar uppkrupna
på isflaken, och då vi behöfde flere sådana, beslöt jag att
anställa jakt på dem. Hunden Kurre var med passion
intresserad af dessa jakter, och han märkte genast, när jag
gick ned efter min studsare. Han sprang då längst upp i
fören för att se, hvad slags djur jakten gällde och hvar
föremålet fanns.
Då den täta isen gjorde det svårt att med fartyget
komma inom skotthåll för sälarne, satte jag ut en fångstbåt för
att därmed söka närma mig en jättestor storsäl, som låg på
ett isflak. Sälen var emellertid ganska skygg och började
redan på långt håll röra på sig. Jag sköt, som vanligt, på
hans hals, och en blodström på isen visade, att kulan ej
förfelat. Sälen kastade sig dock icke som vanligt ned i sjön
utan kröp midt öfver isflaket med sådan hastighet, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
