Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet - Åter vid Mackenziebukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkert, att vi kunde komma in i fjordarna, ville jag göra
ett försök. Den 9 på morgonen gaf jag mig därför i
sällskap med doktorn och fyra män ut på en rekognosceringsfärd
upp åt bergen. Min plan att med nät söka fånga dessa
djur hade jag klar för mig. Huruvida den skulle lyckas
eller ej, berodde enligt min åsikt helt och hållet på
terrängförhållandena. Doktorn å sin sida var rustad med sina
bedöfvande pilar och ämnade i dag om möjligt göra ett
allvarsamt försök med dem.
Mina män voro tungt lastade med garn och störar, och
vi vandrade uppför bergen, följande en djup ravin. En
gammal fjällugglehona blef denna dag vårt förstå byte. Hon
kom flygande öfver oss och fälldes af doktorn.
Efter en stunds vandring sågo vi en ensam myskoxe,
som helt långsamt gick uppför berget söder om oss. Levin
ville nu fullfölja sitt experiment. Han fick för detta
ändamål styrmannen med sig, och jag bestämde, hvar vi åter
skulle träffas längre in bland bergen.
Själf vandrade jag rätt långt inåt landet utan att se ett
djur. Alla de myskoxar, jag vid mitt föregående besök
hade sett i denna trakt, voro nedskjutna eller bortskrämda
af fångstmännen. Efter ett par timmars vandring hade jag
uppnått den plats, där jag stämt möte med doktorn, och vi
slogo oss ned där för att invänta honom. På ett klippblock
satt en snöhvit fjällugglehanne. Jag försökte närma mig
denne, men han flög, innan jag kom inom skotthåll, bort
till en annan bergspets. Jag jagade honom en god stund,
men han var mycket skygg. Ofta höjde ugglan sig i luften,
gjorde en lof öfver ett bestämdt ställe och skrek
jämmerligen, när jag gick åt det hållet. Det var klart, att hon hade
ungar i närheten. Länge dröjde det ej heller, förrän jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
