Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet - Åter vid Mackenziebukten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag stod en timmes tid alldeles intill det till hälften
bedöfvade djuret. En gång försökte det resa sig men kunde
ej. Dock tilltogo krafterna så småningom, och så kunde
det stå upprätt. Emellertid, för att ej plåga den stackars
myskoxen, sände jag honom en dödande kula. Och jag
var ganska belåten med detta första experiment, som skänkte
mig många nyttiga lärdomar för framtiden.»
Efter en sådan utgång af det första försöket beslöts, att
vi skulle förnya det följande dag.
På hemvägen mötte vi Kjell. Han hade varit ute för
att samla insekter och därunder träffat en mycket stor
myskoxe, som han skjutit. Nu sändes ett par män bort för att
tillvarataga huden och köttet af den utaf Levin skjutne
oxen. Själf gick jag med Kjell och de öfriga männen till
den af Kjell fällda oxen. Denne, som var ovanligt stor, låg
i ett vattenfylldt träsk, där det växte rikt med gräs. Kjell
hade på ett långt håll skjutit honom i pannan, och döden
hade inträffat så ögonblickligt, att oxen ännu hade mellan
läpparna en stor grästapp, som han just ryckt upp från
marken, när han fick kulan.
När vi mot aftonen samlades, där vår båt låg vid
stranden, voro vi alla lastade med byte. Jag hade funnit flere
oskadade kranier af myskoxar samt en del vackra renhorn.
Själf bar jag den snöhvita fjällugglan, hvilken var så vacker,
att jag ej vågade anförtro den i någon annans hand. Kjell
hade skjutit en hel del fåglar, Gredins stora portör var full
af växter, och Sigge Petterssons lemmeljakt hade lyckats så
bra, att han med stolthet kunde framvisa ett tjugotal af
dessa djur. När jag sent på aftonen kom ombord, stod
Kurre som alltid på relingen och viftade mig välkommen
med sin smala svans.
Äfven Östergren och Odhner voro mycket nöjda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
