Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslöt mig för att skjuta de gamla djuren och söka fånga
kalfvarne. I sällskap med Östergren, Levin, Kjell och några
af mina hurtigaste män rodde jag alltså i land, där vi gjorde
en lof omkring djuren och gingo på dem så, att de befunno
sig mellan oss och sjön. Så snart de blefvo oss varse, ställde
de sig genast i försvarsställning, och kalfvarne togo plats
mellan de äldre. Så stodo de präktiga djuren med
hufvudena hotande vända mot oss, och då vi kommo dem inom
godt skotthåll, bad jag Kjell skjuta först. Han träffade en
oxe i pannan, hvilken föll ögonblickligen. I detsamma fällde
jag en, och en tredje föll för Levins skott. Nu togo de
öfriga djuren till flykten, men en stor tjur fick i detsamma
en kula från min andra pipa, med det resultat att han körde
hornen i marken, gjorde kullerbytta och tumlade död utför
strandvallen ned till stranden. Det blef sålunda endast två
kor, som flydde i sällskap med kalfvarne.
Jag bytte nu ut det dubbla paradoxgeväret mot
mauserstudsaren och fällde därmed den ena kon, under det att
den andra nedsköts af Kjell. Kalfvarne stannade då samt
blefvo inringade af oss, och jag var redan säker på att kunna
fånga dem, då till all olycka ett par af männen blefvo
alltför ifriga och rusade på dem, med den påföljd att de redan
tämligen utvuxna kalfvarne bröto sig ut genom vårt led och
flydde upp mot fjällen.
Detta var för mig ganska nedslående, men då jag väl
visste, att kalfvarne snart skulle återvända för att söka efter
sitt sällskap, uppgaf jag ej hoppet helt och hållet.
Sedan hudarna af de fällda djuren blifvit aftagna och
så mycket kött som möjligt fördt ombord, gingo vi upp i
en bukt under södra landet och ankrade där. Styrman Öien,
som jag visste mig kunna lita på, fick därefter i uppdrag
att med några män och försedd med nät vid midnattstid ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
