Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan vi väl fått den fångade kon och alla
fångstredskapen ombord, fortsättes färden längst in i fjorden, där vi
ankrade på det ställe, där Nathorst hade legat med
Antarctic året förut.
Jag hade just gått till sängs och klockan var 1/2 1 på
natten, då en man kom in till mig och berättade, att man
såg en varg på stranden. Min högsta önskan var att få
skjuta en af dessa sällsynta polarvargar, hvaraf endast det
exemplar, som Nathorst hemfört, förut erhållits från östra
Grönland. Ej underligt därför, att jag sprang upp och klädde
mig fortare än vanligt. Kjell väcktes också. Några minuter
senare sutto vi i en båt, och ett par män rodde oss mot land.
Stranden bestod af ett mycket lågt sandfält, som sträckte
sig väl ett par tusen meter in mot bergen. Till vänster om
oss kom vargen gående på stranden och var ännu omknng
tusen meter från den plats, dit vi styrde båten. När vi
kommit så nära land, att båten borde gå fram af farten,
tillsade jag roddarne att släppa årorna, och så kröpo vi alla
ned i båten. Jag var beväpnad med min mauserstudsare,
och Kjell hade paradoxgeväret, laddadt med grofva hagel.
Båten gick af farten ett stycke fram och strandade på
sandbanken helt nära stranden. Vargen hade då kommit
åtskilligt närmare. Han gick högrest, än med näsan mot
marken och än med högburet hufvud. Ofta stannade han
och såg utåt sjön. När en flock sandlöpare flög upp från
stranden, studsade han, stannade och såg efter dem men
lugnade sig genast åter och fortsatte sin lunk.
Ehuru det var midnatt, var det dock fullkomligt ljust,
så att jag kunde se djurets alla rörelser, och det var
verkligen en syn för en gammal jägare att se detta
efterlängtade djur allt mer närma sig skotthåll. Mot den mörka
marken lyste vargen hvit som en isbjörn, och han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
