Till Spetsbergen och Nordöstra Grönland år 1900 / 185 (1901) Author: Gustaf Kolthoff - Tema: Exploration, Greenland Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Myskoxfjärden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studsare låg stödd på Kjells axel, jag siktade noga och sköt.
Vid skottet snurrade vargen om, och så sprang han in öfver
fältet med den vildaste fart jag någonsin sett ett djur
åstadkomma. Långt kom han dock ej, förrän han gjorde en
väldig kullerbytta och blef liggande död. Nu ljöd ett dånande
hurra från fartyget, och jag var så glad, att jag af alla krafter
deltog i det hurrarop, som äfven från vår lilla båt ljöd öfver
nejden.

DEN FÄLLDA POLARVARGEN, UPPHÄNGD OMBORD PÅ FRITHJOF.

När vi kommo fram till vargen, var han redan död, och
han var vacker att skåda den hvite »ulfven», där han låg
utsträckt på sanden. Han hade helt förlorat sin lurfviga
vinterull och bar nu en tämligen kort, nästan hvit päls.
Endast på ryggen och svansen funnos några svartaktiga hår.
Det var en gammal hanne af samma storlek som en svensk
varg, och han var så tung, att det ej var möjligt för mig
att ensam bära honom till båten.

Det blef ej mycken sömn den natten. Jag hvilade
visserligen en stund då och då men måste emellanåt upp och
se till kon. Hon flämtade mycket, och jag var ängslig, att
hon skulle dö. På morgonen föreföll hon emellertid bättre,
och då hon åt några sälgblad ur min hand, blef jag lugnare.

Vargen afpälsades och obducerades. Kulan hade gått
genom hans hjärta, och som det var en helmantlad kula,
hade hon gjort ett mycket litet hål genom kroppen och
skinnet. I magen hade vargen tre alldeles hela lemlar.

Sedan Levin hade tagit bakterieprof af vargen, fick
Odhner hans kropp för att i inälfvorna söka efter sina kära
maskar.

Nu står denna varg som en prydnad i Biologiska
museets Grönlandsafdelning i Stockholm.

Ehuru jag insåg, att myskoxfångsten borde forceras så
mycket som möjligt, måste jag uppskjuta den, tills ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>