Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än gudakretsen är så begränsad och dess typer så
utpräglade, att bredvid dem ingen plats finnes för några
med dem jämnställda gudomligheter. Främmande folks
gudar fattas där som identiska med de egna och skilda
från dem blott till namnet. Så var förhållandet, när
greker och romare utan vidare identifierade de germanska
och egyptiska gudarna med motsvarande gestalter i sin
egen religion och mytologi. Deras polyteism var utbildad
till ett system. Det är ett stadium, som framträder
relativt sent i religionens historia, och som utgör resultatet
af en lång utveckling.
Spörsmålet om hvilka faktorer varit verksamma
i denna utveckling sammanhänger gifvetvis med frågan
om utgångspunkten för densamma. Tillbaka till
religionens egen begynnelse kunna vi icke följa dess historia.
Den religionshistoriska vetenskapen kan nämligen intet
svar gifva på frågan om religionens uppkomst och första
framträdande bland människorna. Den empiriska
forskningens gebit sträcker sig icke längre, än erfarenheten
når; den senares gräns är också den förras. Därför kan
religionshistorien icke afgöra, huruvida de lägsta former
af religion, som vi känna, äro att betrakta som uppkomna
genom urartning och förvanskning af en föregående renare
uppfattning eller som representerande ett högre
utvecklingsskede än de föregående periodernas; det saknas ju
icke exempel på att religioner förvanskats och urartat.
Men en sådan tillbakagång ter sig nästan alltid som ett
fasthållande af och ett återgående till en ståndpunkt, som
väl redan öfverskridits, men hvaraf reminiscenser alltjämt
fortlefvat och fortverkat. Bland en och samma religions
anhängare finnas ju alltid vidt skilda ståndpunkter
representerade, och det stora flertalets gudsdyrkan är oftast
den mest konservativa och alltid den minst förandligade.
Religiösa föreställningar, som ett folk för länge sedan
synes ha vuxit ifrån, kunna understundom ånyo träda i
dagen. På intet annat lifsområde har det fäderneärfda en
sådan makt öfver sinnena som på det religiösa. Gamla
former af gudsdyrkan kunna fortlefva bland folket länge..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
