Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
gens, den som anser, att deras ursprungliga’tillstånd är
animistiskt, eller den, som betraktar en missuppfattning
af deras eget språk som orsaken till all den
meningslöshet, som möter oss i deras myter. I en sådan
glömska af ordens ursprungliga betydelse och däraf följande
oriktiga tolkning af deras innebörd se ju både Max
Mül-ler och Herbert Spencer förklaringen till myternas
uppkomst.
I hvarje fall återfinna vi denna animistiska
världsförklaring icke blott i naturfolkens fetischism och
tote-mism, i deras dyrkan af naturföremål och naturföreteelser,
utan spåra den äfven i de indogermanska såväl som i
finsk-ugriska folkens mytologi, i semiternas såväl som i
egypternas. Den härskar icke blott bland mer eller
mindre primitiva folk, utan en underström däraf går, såsom
framför allt Mannhardt påvisat, äfven genom de
europeiska folkens tanke- och föreställningssätt. »Animismen
karaktäriserar stammar som stå mycket lågt på
civilisationens skala och höjer sig därifrån ända upp till vår
moderna kulturs centrum, visserligen mycket modifierad
under sin öfvergång, men från begynnelsen till slutet
bevarande en oafbruten kontinuitet»Det besjälande af
tillvaron som för oss ter sig som bildspråk och poesi,
är en verklighet för folk och individer på lägre
kulturstadier. Så stort är afståndet mellan den ena och den
andra uppfattningen, men den är icke heller större. Vi
veta ju, till skillnad från naturfolken, att där råder en
oemotsvarighet mellan bilder och symboler å den ena
sidan och den verklighet, hvaraf de äro bilder och
symboler å den andra, men frigöra oss från dessa bilder kunna
vi icke. »Det är i och genom symboler som människan,
medvetet eller omedvetet, verkar och har sin varelse»3.
Äfven vi känna i sista hand endast en värld, vår egen,
endast ett mått för allting, oss själfva. Såvida vi
exempelvis icke vilja stanna vid ett rent negerande af alla
utsagor om gudomen och dess väsen, måste vi begagna oss
1 Tylor, Prim. Cult. I, 426.
2 Carlyle, Sartor Resartus. III: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
