Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
af antropomorfistiska sådana, om hvars karaktär af
oemot-svarighet vi äro medvetna. Eucken yttrar med rätta, att
religionen just i sina högsta utvecklingsgrader måste
bekänna, »att allt mänskligt vetande här icke når längre än
till en blott och bar liknelse, med andra ord, att
människan alltid förblifver bunden inom sin mänskliga
föreställningskrets» Det kristna tänkandet resulterar med
nödvändighet i en symbolofideism. Ingen har ännu
kunnat draga gränsen mellan hvad som är subjektivt och hvad
som är objektivt i vårt medvetande och våra
föreställningar.
I och för sig är animismen lika litet en religion som
vår tids på kritisk forskning hvilande betraktelse af
tillvaron. Men religionen måste gifvetvis gestalta sig
annorledes på det senare stadiet än på det förra. Detta
framgår redan af det ofvan antydda förhållandet mellan
teoretiska och religiösa omdömen. Den mänskliga andens
enhet tillåter icke själslifvets splittring i element så
skilda, att de icke kunna sammanhållas inom ett och
samma själfmedvetande. Mot den animistiska
världsförklaringen svarar därför den animistiska religionen. I ett
religiöst förhållande insättas de af animismen skapade
andarna, i samma mån de blifva föremål för religiös
dyrkan. De så bildade gudarna skilja sig icke med
afseende på sin natur från öfriga andeväsen. »Deras särmärke
låg i deras förhållande till människorna eller noga taget
till en bestämd krets af människor, deras tillbedjare»2.
Gränsen mellan det ena och det andra slaget af andar blir
gifvetvis flytande, och någon slags juridisk fixering låter
sig i detta fall icke genomföras. Tiele häfdar med rätta,
att på animismens och polyteismens stadium icke blott
de öfvermänskliga makter, som äro föremål för en
persons eller ett samfunds dyrkan, betraktas som gudar utan
äfven de andeväsen, som härska öfver främmande folk
och deras område3. Motivet för tillbedjan är naturligtvis
1 Wahrheitsgehalt der Religion. 75.
2 R. Smith, Rel. of Sem. 90.
3 Einleit. in die Religionswissenschaft. II, 78 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
