Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
mesta vidgar sig nämligen kornanden till en
kollektiv-genius för hela åkern eller för sädesodlingen i hela
landskapet icke sällan till själen i all den odlade växtligheten,
ja i all vegetation öfver hufvud taget, och i alla dessa
föreställningsformer visar sig kornandens lif mer eller
mindre tydligt bundet till sädesstråets eget. Därjämte
uppdyker understundom som ett tredje utvecklingsskede den
åskådningen, att demonen icke innebor i växten själf och
delar dess lefnadsöde, utan är dess skapare»
Polydemonism och polyteism äro alltså ändpunkterna
i den utvecklingsserie vi ha att följa. Det är
hufvudsakligen trenne ur animismen framvuxna företeelser vi här
ha att göra med, nämligen totemism, ankult och naturkult.
Liksom animismen på sätt och vis omfattar alla de moment,
som framträda i den följande utvecklingen, så innesluter
totemismen på sätt och vis i sig både natur- och ankult.
De utveckla sig därför först med totemismens
försvinnande. Då de polyteistiska gudaväsendena bära en mer
eller mindre tydlig prägel af att ha vuxit fram ur ett
animistiskt besjälande af naturmakter och naturföremål,
så att medlemmarna af ett panteon kunna karaktäriseras
som representerande olika naturmakter, måste också
orsaken till polyteismens uppkomst vara att söka i en sådan
förändring af människornas lefnadssätt, som varit ägnad
att upphäfva totemismen och koncentrera människornas
intresse kring deras förhållande till naturen och dess
makter. Det finnes gifvetvis endast en förändring i
människornas lefnadssätt under ifrågavarande period, som kunnat
inverka i denna riktning, nämligen åkerbrukets uppkomst.
Frågan om ankultens förhållande till polyteismen är
hufvudsakligen en fråga om dess förhållande till
naturdyrkan. Spörsmålet är här, huruvida naturgudarna själfva
vuxit upp ur ankulten eller icke.
Under det att tendensen till koncentrering och
begränsning af gudarnes antal gör sig gällande, undergår
också själfva uppfattningen af deras väsen en förändring.
Den animistiska världsåskådningen är ju en människans
1 Mannhardt, Antike Wald- und Feldculte. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
