Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47 —
des värld afskuret, och själakulten i egentlig mening
utesluten.
Detta innebär i och för sig icke någon vederläggning
af teorien om de dödas kult som det primära i all religion.
Om exempelvis grekernas heros- och ankult uppvuxit ur
själakulten och gudarnas dyrkan är af samma art, så
betyder en senare förändring i tänkesättet — hur intressant
den än må vara — ingenting med afseende på nämnda
teoris riktighet eller oriktighet. Frågan blir, huru själfva
denna dyrkan af de aflidne gestaltat sig.
Föreställningen om ett samband mellan de lefvande
och de döda möjliggör tron på ett inflytande från de ena
på de andra. Detta inflytande kan tänkas utöfvadt i tvenne
riktningar: å ena sidan från de lefvande på de döda, å
andra sidan från dessa på de lefvande. I det första fallet
är begrafningsceremoniernas och offrens syftemål endast
att bereda de döda en drägligare existens. Tänkas icke
dessa å sin sida inverka på de lefvande och deras lif, så
ligger icke heller någon för den religiösa utvecklingen
fruktbar tanke till grund för denna kult. Enligt
egypternas tro var den dödes öde till stor del beroende af de
efterlefvandes godhet. De rika och mäktiga kunde ju
förpliktiga sin stads präster att efter deras död sörja för
dem med böner och offer. De fattiga voro hänvisade till
de efterlefvandes barmhärtighet allena och deras existens
blef därför lika osäker och bekymmerfull på andra sidan
grafven, som den varit det på denna1. Samma tanke
återfinnes i tron på de dödas fredlöshet, innan de erhöllo
tillbörlig begrafning. De voro beroende af de
efterlefvandes godhet. Men i regel var det icke likgiltigt för
dessa, huru de fyllde sina förpliktelser mot de döda;
andarna kunde också vara i stånd att hämnas på dem,
som försummade sina plikter i detta fall.
Här framträder det andra momentet i själakulten: de
aflidnes betydelse för de lefvande och inflytande på dessas
förhållande. Det är på detta moment uppmärksamheten
måste riktas, när fråga är om själakultens förhållande till
1 WiEDEMANN, Rel. d. alten Aegypter, 127.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
