- Project Runeberg -  Till frågan om Polyteismens uppkomst /
48

(1903) [MARC] Author: Torgny Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 48 —

polyteismen. Pietet och kärlek kunna kanske slå en
brygga mellan lefvande och döda, och indraga förhållandet,
dem emellan inom religionens sfår, men en religiös kult
skapa de icke. I religionen spörjes icke i främsta
rummet efter människornas sympati och kärlek såsom sådana,
utan om hjälp att vinna och behålla det som ger lifvet
värde. Religion är sträfvan att häfda sin plats på det
•eller de områden, som för de olika religionernas
anhängare te sig som de centrala i tillvaron, är själfbevarelsedrift
i detta ords högsta mening. Om därför de båda
momenten i själakulten i regel gå öfver i hvarandra, är det dock
utefter den linjen, att de aflidna kunna påverka de lefvande,
som den egentliga religiösa utvecklingen måste försiggå.
»För själakulten gäller som för allt offrande, att dess
utöf-vande låter förklara sig endast ur förhoppningen att afvända
skadlig inverkan och vinna förmåner af de osynlige1».
Det är därför icke riktigt, när man sökt psykologiskt
bevisa ankultens prioritet såväl till tid som betydelse genom
att hänvisa till den kärlek, som förenar den efterlefvande
med den döde och som, underhjälpt af den eviga
skilsmässan, utplånar ur minnet alla den aflidnes fel och
svagheter2. Det som framför allt intresserar de efterlefvande,
är de dödas makt att skada eller gagna dem3. Principen
»de mortuis nil nisi bene» har icke framvuxit ur den
genom afståndet förstorande sympatien, utan af fruktan för
de understundom till sina hem återvändande andarna och
deras hämnd4. Det är hvarken sympatien för den döde
eller tron på hans moraliska öfverlägsenhet, som
motiverat hans dyrkan, utan tron på hans makt. Så är
kinesernas dyrkan af sina döda buren af tanken på deras
förmåga att straffa oförrätter och belöna dygden. Den tron
genomtränger och behärskar hela deras lif och har i
moraliskt afseende en betydelse, som icke får underskattas5.

1 Rohde, Psyche, 20.

2 La Grasserie, De la psychologie des religions, 155.

3 Bastian, Die mikronesischen Colonien, 40.

4 Rohde, Psyche, 224.

’■> Groot, Religious System, II, 450 och 464.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/polyteism/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free